7225 Huntress
Utseende
7225 Huntress | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
Upptäcktsdatum | 22 januari 1983 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (7225) Huntress |
Alternativnamn | 1983 BH, 1989 XJ[1] |
Uppkallad efter | Wesley Huntress[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,816 AU |
Perihelium | 1,864 AU |
Halv storaxel | 2,340 AU |
Excentricitet | 0,2033848 |
Siderisk omloppstid | 3,58 år |
Medelomloppshastighet | 19,47 km/s |
Medelanomali | 321,7° |
Inklination | 6,862° |
Longitud för uppstigande nod | 275,7° |
Periheliumargument | 204,3° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 6,7 km |
Synodisk rotationsperiod | 2,4 h |
Albedo | 0,165 |
Spektraltyp | S |
Absolut magnitud (H) | 13,24[3] |
7225 Huntress eller 1983 BH[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 22 januari 1983 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter amerikanen Wesley Huntress.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 7225 Huntress” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=7225. Läst 3 juli 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 7225 Huntress” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=7225. Läst 3 juli 2020.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|