6573 Magnitskij
Utseende
6573 Magnitskij | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | L. Tjernych |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 19 september 1974 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (6573) Magnitskij |
Alternativnamn | 1974 SK1, 1962 WP1, 1978 PY1, 1985 HP1, 1991 VL2[1] |
Uppkallad efter | Leontij Filippovitj Magnitskij[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Astraea-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,901 AU |
Perihelium | 2,269 AU |
Halv storaxel | 2,585 AU |
Excentricitet | 0,1222662 |
Siderisk omloppstid | 4,16 år |
Medelomloppshastighet | 18,53 km/s |
Medelanomali | 131,9° |
Inklination | 2,196° |
Longitud för uppstigande nod | 170,1° |
Periheliumargument | 202,2° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 7,4 km |
Albedo | 0,145 |
Absolut magnitud (H) | 13,55[4] |
6573 Magnitskij eller 1974 SK1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 19 september 1974 av den ryska astronomen Ljudmila Tjernych vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den är uppkallad efter den ryske matematikern Leontij Filippovitj Magnitskij (1669–1739).[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär sju kilometer och den tillhör asteroidgruppen Astraea.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 6573 Magnitskij” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=6573. Läst 21 april 2020.
- ^ [a b] ”AstDyS 6573 Magnitskij” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=6573. Läst 26 oktober 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 6573 Magnitskij” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=6573. Läst 21 april 2020.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|