6479 Leoconnolly
Utseende
6479 Leoconnolly | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Eleanor F. Helin |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 15 juni 1988 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (6479) Leoconnolly |
Alternativnamn | 1988 LC, 1958 GO, 1992 JG4, 1993 SO5[1] |
Uppkallad efter | Leo P. Connolly[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,095 AU |
Perihelium | 2,126 AU |
Halv storaxel | 2,611 AU |
Excentricitet | 0,1856454 |
Siderisk omloppstid | 4,22 år |
Medelomloppshastighet | 18,43 km/s |
Medelanomali | 17,53° |
Inklination | 13,29° |
Longitud för uppstigande nod | 161,8° |
Periheliumargument | 51,70° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 15,5 km |
Synodisk rotationsperiod | 5,1 h |
Albedo | 0,078 |
Absolut magnitud (H) | 12,8[3] |
6479 Leoconnolly eller 1988 LC[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes 15 juni 1988 av den amerikanske astronomen Eleanor F. Helin vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter den amerikanske astronomen Leo P. Connolly.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 15 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 6479 Leoconnolly” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=6479. Läst 17 april 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 6479 Leoconnolly” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=6479. Läst 17 april 2020.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|