5935 Ostankino
Utseende
5935 Ostankino | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Nikolaj Tjernych |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 13 mars 1977 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (5935) Ostankino |
Alternativnamn | 1977 EF1, 1990 LB[1] |
Uppkallad efter | Ostankinskij distrikt[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eunomia-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,853 AU |
Perihelium | 2,361 AU |
Halv storaxel | 2,607 AU |
Excentricitet | 0,0944052 |
Siderisk omloppstid | 4,21 år |
Medelomloppshastighet | 18,45 km/s |
Medelanomali | 207,3° |
Inklination | 13,91° |
Longitud för uppstigande nod | 186,4° |
Periheliumargument | 29,67° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 6,8 km |
Albedo | 0,178 |
Absolut magnitud (H) | 12,97[4] |
5935 Ostankino eller 1977 EF1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 13 mars 1977 av den rysk-sovjetiske astronomen Nikolaj Tjernych vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den är uppkallad efter Ostankinskij distriktet i Moskva.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 6 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eunomia.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 5935 Ostankino” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=5935. Läst 12 november 2017.
- ^ [a b] ”AstDyS 5935 Ostankino” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=5935. Läst 2 november 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (5935) Ostankino. Springer Berlin Heidelberg. sid. 498. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_5537. Läst 12 november 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|