5244 Amphilochos
Utseende
5244 Amphilochos | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 29 september 1973 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (5244) Amphilochos |
Alternativnamn | 1973 SQ1, 1989 AO2[1] |
Uppkallad efter | Amfilochos[3] |
Småplanetskategori | Jupiters trojaner (grekiska lägret)[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 5,330 AU |
Perihelium | 5,031 AU |
Halv storaxel | 5,180 AU |
Excentricitet | 0,0288801 |
Siderisk omloppstid | 11,79 år |
Medelomloppshastighet | 13,09 km/s |
Medelanomali | 72,69° |
Inklination | 6,152° |
Longitud för uppstigande nod | 213,3° |
Periheliumargument | 128,4° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 36,6 km |
Synodisk rotationsperiod | 9,7 h |
Albedo | 0,091 |
Absolut magnitud (H) | 10,6[4] |
5244 Amphilochos eller 1973 SQ1[1] är en trojansk asteroid i Jupiters lagrangepunkt L4.[2] Den upptäcktes 29 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter Amfilochos i den grekiska mytologin.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 36 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 5244 Amphilochos” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=5244. Läst 27 juli 2019.
- ^ [a b] ”AstDyS 5244 Amphilochos” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=5244. Läst 27 juli 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 5244 Amphilochos” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=5244. Läst 27 juli 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|