5083 Irinara
Utseende
5083 Irinara | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Nikolaj Tjernych |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 13 mars 1977 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (5083) Irinara |
Alternativnamn | 1977 EV, 1989 CD2[1] |
Uppkallad efter | Irina Jevgenjevna Raksja[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,754 AU |
Perihelium | 2,353 AU |
Halv storaxel | 2,553 AU |
Excentricitet | 0,0784572 |
Siderisk omloppstid | 4,08 år |
Medelomloppshastighet | 18,64 km/s |
Medelanomali | 331,4° |
Inklination | 14,75° |
Longitud för uppstigande nod | 321,3° |
Periheliumargument | 239,4° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 8,2 km |
Albedo | 0,295 |
Absolut magnitud (H) | 12,62[3] |
5083 Irinara eller 1977 EV[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 13 mars 1977 av den rysk-sovjetiske astronomen Nikolaj Tjernych vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den har fått sitt namn efter Moskvaförfattaren Irina Raksja.[2].
Asteroiden har en diameter på ungefär åtta kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 5083 Irinara” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=5083. Läst 12 november 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (5083) Irinara. Springer Berlin Heidelberg. sid. 437. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_4942. Läst 12 november 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|