5075 Goryachev
Utseende
5075 Goryachev | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Bella Burnasjeva |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 13 oktober 1969 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (5075) Goryachev |
Alternativnamn | 1969 TN4, 1973 YA2, 1988 XJ[1] |
Uppkallad efter | Nikolaj Nikanorovitj Gorjatjev[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,831 AU |
Perihelium | 2,000 AU |
Halv storaxel | 2,416 AU |
Excentricitet | 0,1719645 |
Siderisk omloppstid | 3,75 år |
Medelomloppshastighet | 19,16 km/s |
Medelanomali | 292,0° |
Inklination | 1,323° |
Longitud för uppstigande nod | 261,6° |
Periheliumargument | 184,2° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 4,8 km |
Albedo | 0,300 |
Absolut magnitud (H) | 13,77[4] |
5075 Goryachev eller 1969 TN4[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 13 oktober 1969 av den rysk- sovjetiska astronomen Bella Burnasjeva vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den är uppkallad efter astronomiprofessorn vid universitetet i Tomsk Nikolaj Gorjatjev (1883–1940).[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär fyra kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 5075 Goryachev” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=5075. Läst 11 maj 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 5075 Goryachev” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=5075. Läst 1 november 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 5075 Goryachev” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=5075. Läst 11 maj 2018.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|