4967 Glia
Utseende
4967 Glia | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Norman G. Thomas |
Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
Upptäcktsdatum | 11 februari 1983 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4967) Glia |
Alternativnamn | 1983 CF1, 1958 UQ, 1975 VD6, 1979 ML9, 1990 KA1[1] |
Uppkallad efter | Gliacell[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,271 AU |
Perihelium | 3,031 AU |
Halv storaxel | 3,151 AU |
Excentricitet | 0,0380204 |
Siderisk omloppstid | 5,59 år |
Medelomloppshastighet | 16,78 km/s |
Medelanomali | 135,2° |
Inklination | 16,98° |
Longitud för uppstigande nod | 124,8° |
Periheliumargument | 229,3° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 30,0 km |
Synodisk rotationsperiod | 6,9 h |
Albedo | 0,061 |
Absolut magnitud (H) | 11,41[3] |
4967 Glia eller 1983 CF1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 11 februari 1983 av den amerikanske astronomen Norman G. Thomas vid Anderson Mesa Station. Den har fått sitt namn efter Gliacellen.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 30 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4967 Glia” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4967. Läst 15 juni 2019.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4967 Glia” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4967. Läst 15 juni 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|