4838 Billmclaughlin
Utseende
4838 Billmclaughlin | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Eleanor F. Helin |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 2 juli 1989 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4838) Billmclaughlin |
Alternativnamn | 1989 NJ, 1967 JA, 1970 CC, 1986 TH2[1] |
Uppkallad efter | William I. McLaughlin[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,689 AU |
Perihelium | 2,017 AU |
Halv storaxel | 2,353 AU |
Excentricitet | 0,1427505 |
Siderisk omloppstid | 3,61 år |
Medelomloppshastighet | 19,42 km/s |
Medelanomali | 28,28° |
Inklination | 8,877° |
Longitud för uppstigande nod | 217,8° |
Periheliumargument | 40,81° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 10,2 km |
Synodisk rotationsperiod | 5,1 h |
Albedo | 0,143 |
Absolut magnitud (H) | 13,07[3] |
4838 Billmclaughlin eller 1989 NJ[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes 2 juli 1989 av den amerikanske astronomen Eleanor F. Helin vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter William I. McLaughlin.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 10 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4838 Billmclaughlin” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4838. Läst 26 maj 2019.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4838 Billmclaughlin” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4838. Läst 26 maj 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|