4813 Terebizh
Utseende
4813 Terebizh | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Nikolaj Tjernych |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 11 september 1977 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4813) Terebizh |
Alternativnamn | 1977 RR7, 1981 JN1, 1981 KV[1] |
Uppkallad efter | Valerij Terebizh[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,443 AU |
Perihelium | 2,800 AU |
Halv storaxel | 3,122 AU |
Excentricitet | 0,1030385 |
Siderisk omloppstid | 5,52 år |
Medelomloppshastighet | 16,86 km/s |
Medelanomali | 58,22° |
Inklination | 11,87° |
Longitud för uppstigande nod | 20,79° |
Periheliumargument | 294,2° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 17,8 km |
Albedo | 0,088 |
Absolut magnitud (H) | 12,26[3] |
4813 Terebizh eller 1977 RR7[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 11 september 1977 av den rysk-sovjetiske astronomen Nikolaj Tjernych vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den har fått sitt namn efter Valerij Terebizh.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 17 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4813 Terebizh” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4813. Läst 18 november 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (4813) Terebizh. Springer Berlin Heidelberg. sid. 415. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_4713. Läst 18 november 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|