4549 Burkhardt
| 4549 Burkhardt | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 29 september 1973 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (4549) Burkhardt |
| Alternativnamn | 1276 T-2, 1977 VG, 1986 AS1, 1988 RG5[1] |
| Uppkallad efter | Gernot Burkhardt[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,813 AU |
| Perihelium | 2,058 AU |
| Halv storaxel | 2,436 AU |
| Excentricitet | 0,1550858 |
| Siderisk omloppstid | 3,8 år |
| Medelomloppshastighet | 19,09 km/s |
| Medelanomali | 187,3° |
| Inklination | 2,828° |
| Longitud för uppstigande nod | 32,52° |
| Periheliumargument | 51,97° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Absolut magnitud (H) | 14,31[4] |
4549 Burkhardt eller 1276 T-2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 29 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter den tyske astronomen Gernot Burkhardt.[3]
Den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4549 Burkhardt” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4549. Läst 19 april 2019.
- ^ [a b] ”AstDyS 4549 Burkhardt” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4549. Läst 20 juni 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4549 Burkhardt” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4549. Läst 19 april 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||