4424 Arkhipova
Utseende
4424 Arkhipova | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Tamara Smirnova |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 16 februari 1967 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4424) Arkhipova |
Alternativnamn | 1967 DB, 1935 EE, 1949 FG, 1972 BP[1] |
Uppkallad efter | Irina Konstantinovna Archipova[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,976 AU |
Perihelium | 2,540 AU |
Halv storaxel | 2,758 AU |
Excentricitet | 0,0790009 |
Siderisk omloppstid | 4,58 år |
Medelomloppshastighet | 17,93 km/s |
Medelanomali | 359,3° |
Inklination | 14,72° |
Longitud för uppstigande nod | 138,4° |
Periheliumargument | 15,24° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 24,0 km |
Synodisk rotationsperiod | 14,6 h |
Albedo | 0,056 |
Absolut magnitud (H) | 11,78[3] |
4424 Arkhipova eller 1967 DB[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 16 februari 1967 av den ryska astronomen Tamara Smirnova vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den har fått sitt namn efter den ryska opera- och kammarsångaren (mezzosopran) Irina Archipova.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 24 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4424 Arkhipova” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4424. Läst 9 maj 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (4424) Arkhipova. Springer Berlin Heidelberg. sid. 380. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_4374. Läst 9 maj 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|