4395 Danbritt
| 4395 Danbritt | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Schelte J. Bus |
| Upptäcktsplats | Siding Spring-observatoriet |
| Upptäcktsdatum | 2 mars 1981 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (4395) Danbritt |
| Alternativnamn | 1981 EH41, 1976 GU6, 1983 VT, 1988 RJ2[1] |
| Uppkallad efter | Daniel Britt[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,251 AU |
| Perihelium | 2,742 AU |
| Halv storaxel | 2,996 AU |
| Excentricitet | 0,0848086 |
| Siderisk omloppstid | 5,19 år |
| Medelomloppshastighet | 17,21 km/s |
| Medelanomali | 214,2° |
| Inklination | 10,04° |
| Longitud för uppstigande nod | 189,4° |
| Periheliumargument | 102,1° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 11,2 km |
| Albedo | 0,126 |
| Absolut magnitud (H) | 12,9[4] |
4395 Danbritt eller 1981 EH41[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 2 mars 1981 av den amerikanska astronomen Schelte J. Bus vid Siding Spring-observatoriet. Den är uppkallad efter Daniel Britt.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 11 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4395 Danbritt” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4395. Läst 1 april 2019.
- ^ [a b] ”AstDyS 4395 Danbritt” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4395. Läst 18 juni 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4395 Danbritt” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4395. Läst 1 april 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||