4381 Uenohara
| 4381 Uenohara | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Nobuhiro Kawasato |
| Upptäcktsplats | Uenohara |
| Upptäcktsdatum | 22 november 1989 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (4381) Uenohara |
| Alternativnamn | 1989 WD1, 1952 UF, 1954 CD, 1955 HS, 1960 HB, 1976 HN, 1978 TO4, 1979 YQ8, 1983 TD1[1] |
| Uppkallad efter | Uenohara (stad)[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,257 AU |
| Perihelium | 2,797 AU |
| Halv storaxel | 3,027 AU |
| Excentricitet | 0,0758503 |
| Siderisk omloppstid | 5,27 år |
| Medelomloppshastighet | 17,12 km/s |
| Medelanomali | 119,1° |
| Inklination | 11,24° |
| Longitud för uppstigande nod | 108,0° |
| Periheliumargument | 228,4° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 20,2 km |
| Albedo | 0,157 |
| Absolut magnitud (H) | 11,39[4] |
4381 Uenohara eller 1989 WD1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 22 november 1989 av den japanske astronomen Nobuhiro Kawasato i Uenohara. Den är uppkallad efter den japanska staden Uenohara.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 20 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4381 Uenohara” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4381. Läst 30 mars 2019.
- ^ [a b] ”AstDyS 4381 Uenohara” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4381. Läst 11 juli 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4381 Uenohara” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4381. Läst 30 mars 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||