4365 Ivanova
Utseende
4365 Ivanova | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Eleanor F. Helin, Schelte J. Bus |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 7 november 1978 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4365) Ivanova |
Alternativnamn | 1978 VH8, 1963 TH, 1977 RV8, 1980 FQ9, 1982 UD, 1987 SD5[1] |
Uppkallad efter | Violetta Ivanova[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Koronis-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,003 AU |
Perihelium | 2,695 AU |
Halv storaxel | 2,849 AU |
Excentricitet | 0,0540611 |
Siderisk omloppstid | 4,81 år |
Medelomloppshastighet | 17,65 km/s |
Medelanomali | 113,9° |
Inklination | 1,042° |
Longitud för uppstigande nod | 244,5° |
Periheliumargument | 53,93° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 7,3 km |
Synodisk rotationsperiod | 9,8 h |
Albedo | 0,324 |
Absolut magnitud (H) | 12,7[4] |
4365 Ivanova eller 1978 VH8[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 7 november 1978 av de båda amerikanska astronomerna Eleanor F. Helin och Schelte J. Bus vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter astronomen Violetta Ivanova.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Koronis.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4365 Ivanova” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4365. Läst 17 maj 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 4365 Ivanova” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4365. Läst 16 juni 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (4365) Ivanova. Springer Berlin Heidelberg. sid. 375. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_4316. Läst 17 maj 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|