4357 Korinthos
Utseende
4357 Korinthos | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 29 september 1973 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4357) Korinthos |
Alternativnamn | 2069 T-2, 1968 UG2, 1978 QP3, 1979 WP3, 1983 RF5[1] |
Uppkallad efter | Korinth (stad)[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,206 AU |
Perihelium | 2,800 AU |
Halv storaxel | 3,003 AU |
Excentricitet | 0,0676464 |
Siderisk omloppstid | 5,2 år |
Medelomloppshastighet | 17,19 km/s |
Medelanomali | 213,1° |
Inklination | 10,51° |
Longitud för uppstigande nod | 201,1° |
Periheliumargument | 46,30° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 18,3 km |
Synodisk rotationsperiod | 6,6 h |
Albedo | 0,086 |
Absolut magnitud (H) | 11,88[4] |
4357 Korinthos eller 2069 T-2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 29 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter Korinth.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 18 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4357 Korinthos” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4357. Läst 23 mars 2019.
- ^ [a b] ”AstDyS 4357 Korinthos” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4357. Läst 2 juli 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4357 Korinthos” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4357. Läst 23 mars 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|