4180 Anaxagoras
| 4180 Anaxagoras | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (4180) Anaxagoras |
| Alternativnamn | 6092 P-L, 1980 GH1, 1985 QJ2, 1985 QX3[1] |
| Uppkallad efter | Anaxagoras[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,110 AU |
| Perihelium | 2,112 AU |
| Halv storaxel | 2,611 AU |
| Excentricitet | 0,1911299 |
| Siderisk omloppstid | 4,22 år |
| Medelomloppshastighet | 18,43 km/s |
| Medelanomali | 306,1° |
| Inklination | 10,89° |
| Longitud för uppstigande nod | 196,3° |
| Periheliumargument | 29,69° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 9,7 km |
| Albedo | 0,079 |
| Absolut magnitud (H) | 13,72[3] |
4180 Anaxagoras eller 6092 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Anaxagoras.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 9 kilometer.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4180 Anaxagoras” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4180. Läst 20 april 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (4180) Anaxagoras. Springer Berlin Heidelberg. sid. 358. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_4151. Läst 20 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||