4138 Kalchas
Utseende
4138 Kalchas | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 19 september 1973 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4138) Kalchas |
Alternativnamn | 1973 SM, 1986 VU6[1] |
Uppkallad efter | Kalkas[3] |
Småplanetskategori | Jupiters trojaner (grekiska lägret)[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 5,401 AU |
Perihelium | 4,938 AU |
Halv storaxel | 5,170 AU |
Excentricitet | 0,0447285 |
Siderisk omloppstid | 11,75 år |
Medelomloppshastighet | 13,10 km/s |
Medelanomali | 39,65° |
Inklination | 2,098° |
Longitud för uppstigande nod | 208,0° |
Periheliumargument | 165,6° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 46,4 km |
Synodisk rotationsperiod | 29,2 h |
Albedo | 0,082 |
Absolut magnitud (H) | 10,12[4] |
4138 Kalchas eller 1973 SM[1] är en trojansk asteroid i Jupiters lagrangepunkt L4. Den upptäcktes 19 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter Kalkas i den grekiska mytologin.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 46 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4138 Kalchas” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4138. Läst 30 december 2018.
- ^ ”AstDyS 4138 Kalchas” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4138. Läst 27 juli 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4138 Kalchas” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4138. Läst 30 december 2018.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|