4095 Ishizuchisan
Utseende
4095 Ishizuchisan | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Tsutomu Seki |
Upptäcktsplats | Geisei-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 16 september 1987 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4095) Ishizuchisan |
Alternativnamn | 1987 SG, 1950 TS1, 1953 RH1, 1972 YL1, 1973 AW2, 1977 HY, 1981 UW17, 1981 WM2[1] |
Uppkallad efter | Ishizuchi[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,370 AU |
Perihelium | 1,870 AU |
Halv storaxel | 2,120 AU |
Excentricitet | 0,1180794 |
Siderisk omloppstid | 3,09 år |
Medelomloppshastighet | 20,46 km/s |
Medelanomali | 57,17° |
Inklination | 2,515° |
Longitud för uppstigande nod | 255,9° |
Periheliumargument | 89,56° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 4,8 km |
Albedo | 0,189 |
Absolut magnitud (H) | 14,22[3] |
4095 Ishizuchisan eller 1987 SG[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 16 september 1987 av den japanska astronomen Tsutomu Seki vid Geisei-observatoriet. Den är uppkallad efter Ishizuchi-berget i Japan.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 4 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4095 Ishizuchisan” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4095. Läst 4 januari 2019.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4095 Ishizuchisan” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4095. Läst 4 januari 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|