4064 T-3
| 13472 4064 T-3 | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 16 oktober 1977 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (13472) 4064 T-3 |
| Alternativnamn | 4064 T-3, 1996 GY16[1] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 13 september 2023 | |
| Aphelium | 3,3521 AU |
| Perihelium | 2,7469 AU |
| Halv storaxel | 3,0495 AU |
| Excentricitet | 0,0992 |
| Siderisk omloppstid | 1945,1 d (5,32 år) |
| Medelanomali | 216,486° |
| Inklination | 10,927° |
| Longitud för uppstigande nod | 170,593° |
| Periheliumargument | 221,771° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 6,94 km |
| Albedo | 0,133 |
| Absolut magnitud (H) | 13,92 |
4064 T-3[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 16 oktober 1977 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 4064 T-3” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=13472. Läst 19 augusti 2023.
- ^ [a b] ”AstDyS 4064 T-3” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=13472. Läst 19 augusti 2023.
| |||||||||||