4060 Deipylos
Utseende
4060 Deipylos | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Eric W. Elst, Guido Pizarro |
Upptäcktsplats | La Silla-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 17 december 1987 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4060) Deipylos |
Alternativnamn | 1987 YT1, 1942 ET, 1950 UJ, 1951 YP1, 1966 FN[1] |
Uppkallad efter | Deipylos (stad)[3] |
Småplanetskategori | Jupiters trojaner (grekiska lägret)[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 6,059 AU |
Perihelium | 4,424 AU |
Halv storaxel | 5,242 AU |
Excentricitet | 0,1559389 |
Siderisk omloppstid | 12,0 år |
Medelomloppshastighet | 13,01 km/s |
Medelanomali | 281,8° |
Inklination | 16,17° |
Longitud för uppstigande nod | 168,2° |
Periheliumargument | 307,5° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 84,0 km |
Synodisk rotationsperiod | 9,2 h |
Albedo | 0,043 |
Absolut magnitud (H) | 9,48[4] |
4060 Deipylos eller 1987 YT1[1] är en trojansk asteroid i Jupiters lagrangepunkt L4.[2] Den upptäcktes 17 december 1987 av den belgiske astronomen Eric W. Elst och den chilenska astronomen Guido Pizarro vid La Silla-observatoriet. Den är uppkallad efter Deipylos i den grekiska mytologin.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 84 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4060 Deipylos” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4060. Läst 8 januari 2019.
- ^ [a b] ”AstDyS 4060 Deipylos” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4060. Läst 27 juli 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4060 Deipylos” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4060. Läst 8 januari 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|