3923 Radzievskij
Utseende
3923 Radzievskij | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Nikolaj Tjernych |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 24 september 1976 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (3923) Radzievskij |
Alternativnamn | 1976 SN3, 1976 UW20, 1984 UC, 1985 YK[1] |
Uppkallad efter | Vladimir Radzievskii[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Hilda |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 5 juli 2021 | |
Aphelium | 4,835 AU |
Perihelium | 3,087 AU |
Halv storaxel | 3,961 AU |
Excentricitet | 0,2205566 |
Siderisk omloppstid | 7,88 år |
Medelomloppshastighet | 14,97 km/s |
Medelanomali | 202,1° |
Inklination | 3,493° |
Longitud för uppstigande nod | 152,1° |
Periheliumargument | 283,1° |
MOID (Jupiter) | 78 364 000 km |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 29,8 km |
Synodisk rotationsperiod | 39,9 h |
Albedo | 0,050 |
Absolut magnitud (H) | 11,71[3] |
3923 Radzievskij eller 1976 SN3[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1976 av den rysk-sovjetiske astronomen Nikolaj Tjernych vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den har fått sitt namn efter den ryske astronomen Vladimir Radzievskii.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 29 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Hilda.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3923 Radzievskij” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3923. Läst 5 november 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3923) Radzievskij. Springer Berlin Heidelberg. sid. 334. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3912. Läst 5 november 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 30 september 2021.
|