3713 Pieters
| 3713 Pieters | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
| Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
| Upptäcktsdatum | 22 mars 1985 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (3713) Pieters |
| Alternativnamn | 1985 FA2, 1949 KN[1] |
| Uppkallad efter | Carle M. Pieters[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,317 AU |
| Perihelium | 2,727 AU |
| Halv storaxel | 3,022 AU |
| Excentricitet | 0,0975021 |
| Siderisk omloppstid | 5,25 år |
| Medelomloppshastighet | 17,13 km/s |
| Medelanomali | 237,9° |
| Inklination | 11,37° |
| Longitud för uppstigande nod | 109,1° |
| Periheliumargument | 213,4° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 16,0 km |
| Synodisk rotationsperiod | 6,9 h |
| Albedo | 0,189 |
| Absolut magnitud (H) | 11,62[4] |
3713 Pieters eller 1985 FA2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 22 mars 1985 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter Carle M. Pieters.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 16 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3713 Pieters” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3713. Läst 15 november 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 3713 Pieters” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=3713. Läst 30 oktober 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 3713 Pieters” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=3713. Läst 15 november 2018.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||