3604 Berkhuijsen
Utseende
3604 Berkhuijsen | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 17 oktober 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (3604) Berkhuijsen |
Alternativnamn | 5550 P-L, 1971 FA1, 1977 TK4, 1983 AP[1] |
Uppkallad efter | Ellie Berkhuijsen[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Adeona-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,903 AU |
Perihelium | 2,296 AU |
Halv storaxel | 2,600 AU |
Excentricitet | 0,1166717 |
Siderisk omloppstid | 4,19 år |
Medelomloppshastighet | 18,47 km/s |
Medelanomali | 54,19° |
Inklination | 12,02° |
Longitud för uppstigande nod | 19,91° |
Periheliumargument | 157,3° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 12,5 km |
Albedo | 0,062 |
Absolut magnitud (H) | 13,34[4] |
3604 Berkhuijsen eller 5550 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 17 oktober 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter astronomen Ellie Berkhuijsen.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 12 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Adeona.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3604 Berkhuijsen” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3604. Läst 18 april 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 3604 Berkhuijsen” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=3604. Läst 11 juli 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3604) Berkhuijsen. Springer Berlin Heidelberg. sid. 273. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3603. Läst 18 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|