3131 Mason-Dixon
Utseende
3131 Mason-Dixon | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
Upptäcktsdatum | 24 januari 1982 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (3131) Mason-Dixon |
Alternativnamn | 1982 BM1, 1962 CK, 1975 XS2, 1977 DB3, 1979 OS16, 1979 QJ6, A922 DC[1] |
Uppkallad efter | Charles Mason, Jeremiah Dixon[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Koronis-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,051 AU |
Perihelium | 2,797 AU |
Halv storaxel | 2,924 AU |
Excentricitet | 0,043406 |
Siderisk omloppstid | 5,0 år |
Medelomloppshastighet | 17,42 km/s |
Medelanomali | 316,5° |
Inklination | 2,403° |
Longitud för uppstigande nod | 44,72° |
Periheliumargument | 146,1° |
Fysikaliska data[1] | |
Synodisk rotationsperiod | 19,7 h |
Absolut magnitud (H) | 12,09[4] |
3131 Mason-Dixon eller 1982 BM1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 januari 1982 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter Charles Mason och Jeremiah Dixon[3] som mätte ut Mason-Dixon-linjen.
Den tillhör asteroidgruppen Koronis.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3131 Mason-Dixon” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3131. Läst 22 september 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 3131 Mason-Dixon” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=3131. Läst 5 oktober 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3131) Mason-Dixon. Springer Berlin Heidelberg. sid. 258. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3132. Läst 22 september 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|