2823 van der Laan
Utseende
2823 van der Laan | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2823) van der Laan |
Alternativnamn | 2010 P-L, 1979 VG2, 1979 YK1, 1981 EM15[1] |
Uppkallad efter | Harry van der Laan[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,629 AU |
Perihelium | 2,193 AU |
Halv storaxel | 2,411 AU |
Excentricitet | 0,09039 |
Siderisk omloppstid | 3,74 år |
Medelomloppshastighet | 19,18 km/s |
Medelanomali | 132,4° |
Inklination | 3,820° |
Longitud för uppstigande nod | 248,5° |
Periheliumargument | 127,8° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 5,3 km |
Albedo | 0,322 |
Absolut magnitud (H) | 13,2[3] |
2823 van der Laan eller 2010 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter astronomen Harry van der Laan.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2823 van der Laan” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2823. Läst 10 april 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2823) van der Laan. Springer Berlin Heidelberg. sid. 231. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2824. Läst 10 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|