2494 Inge
Utseende
2494 Inge | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
Upptäcktsdatum | 4 juni 1981 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2494) Inge |
Alternativnamn | 1981 LF, 1935 HG, 1935 JC, 1935 KM, 1936 NF, 1952 KK1, 1954 UO1, 1955 YE, 1961 CN, 1971 SR2, 1977 XG[1] |
Uppkallad efter | Jay L. Inge[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,358 AU |
Perihelium | 2,962 AU |
Halv storaxel | 3,160 AU |
Excentricitet | 0,0625444 |
Siderisk omloppstid | 5,62 år |
Medelomloppshastighet | 16,75 km/s |
Medelanomali | 2,224° |
Inklination | 11,52° |
Longitud för uppstigande nod | 283,2° |
Periheliumargument | 95,56° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 46,6 km |
Synodisk rotationsperiod | 6,7 h |
Albedo | 0,032 |
Absolut magnitud (H) | 10,88[3] |
2494 Inge eller 1981 LF[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 4 juni 1981 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter Jay L. Inge.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 46 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2494 Inge” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2494. Läst 18 juli 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2494) Inge. Springer Berlin Heidelberg. sid. 203. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2495. Läst 18 juli 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|