2391 Tomita
Utseende
2391 Tomita | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | K. Reinmuth |
Upptäcktsplats | Heidelberg |
Upptäcktsdatum | 9 januari 1957 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2391) Tomita |
Alternativnamn | 1957 AA, 1929 VX, 1938 BF, 1942 DF, 1957 BA, 1977 KM, 1978 PA4, 1980 DC6[1] |
Uppkallad efter | Kōichirō Tomita[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,768 AU |
Perihelium | 2,114 AU |
Halv storaxel | 2,441 AU |
Excentricitet | 0,1338399 |
Siderisk omloppstid | 3,81 år |
Medelomloppshastighet | 19,06 km/s |
Medelanomali | 37,49° |
Inklination | 3,014° |
Longitud för uppstigande nod | 163,2° |
Periheliumargument | 283,8° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 17,9 km |
Synodisk rotationsperiod | 7,9 h |
Albedo | 0,070 |
Absolut magnitud (H) | 12,59[3] |
2391 Tomita eller 1957 AA[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 9 januari 1957 av den tyske astronomen Karl Wilhelm Reinmuth i Heidelberg. Den har fått sitt namn efter den japanske astronomen Kōichirō Tomita.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 17 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2391 Tomita” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2391. Läst 23 juni 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2391) Tomita. Springer Berlin Heidelberg. sid. 195. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2392. Läst 23 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|