2389 Dibaj
Utseende
2389 Dibaj | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Nikolaj Tjernych |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 19 augusti 1977 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2389) Dibaj |
Alternativnamn | 1977 QC1, 1935 SH, 1950 ND1, 1958 UL, 1973 QW[1] |
Uppkallad efter | Ernest Apushevich Dibaj[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,016 AU |
Perihelium | 1,872 AU |
Halv storaxel | 2,444 AU |
Excentricitet | 0,2341777 |
Siderisk omloppstid | 3,82 år |
Medelomloppshastighet | 19,05 km/s |
Medelanomali | 244,1° |
Inklination | 7,836° |
Longitud för uppstigande nod | 333,8° |
Periheliumargument | 337,7° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 5,8 km |
Albedo | 0,434 |
Absolut magnitud (H) | 12,97[3] |
2389 Dibaj eller 1977 QC1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 19 augusti 1977 av den rysk-sovjetiske astronomen Nikolaj Tjernych vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den har fått sitt namn efter Ernest Apushevich Dibaj.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2389 Dibaj” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2389. Läst 16 oktober 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2389) Dibaj. Springer Berlin Heidelberg. sid. 195. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2390. Läst 16 oktober 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|