2386 Nikonov
| 2386 Nikonov | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | L. Tjernych |
| Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
| Upptäcktsdatum | 19 september 1974 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (2386) Nikonov |
| Alternativnamn | 1974 SN1, 1941 SY, 1951 WB1, 1979 UB2, 1982 FD2[1] |
| Uppkallad efter | Vladimir Nikonov[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Gefion-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,263 AU |
| Perihelium | 2,365 AU |
| Halv storaxel | 2,814 AU |
| Excentricitet | 0,1595785 |
| Siderisk omloppstid | 4,72 år |
| Medelomloppshastighet | 17,75 km/s |
| Medelanomali | 39,13° |
| Inklination | 9,091° |
| Longitud för uppstigande nod | 4,844° |
| Periheliumargument | 311,4° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 11,9 km |
| Albedo | 0,284 |
| Spektraltyp | S |
| Absolut magnitud (H) | 11,76[4] |
2386 Nikonov eller 1974 SN1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 19 september 1974 av den ryska astronomen Ljudmila Tjernych vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den har fått sitt namn efter Vladimir Nikonov.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 11 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Gefion.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2386 Nikonov” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2386. Läst 1 juli 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 2386 Nikonov” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2386. Läst 28 oktober 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2386) Nikonov. Springer Berlin Heidelberg. sid. 194. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2387. Läst 1 juli 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||