2383 Bradley
Utseende
2383 Bradley | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
Upptäcktsdatum | 5 april 1981 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2383) Bradley |
Alternativnamn | 1981 GN, 1928 DU, 1938 EO, 1938 FQ, 1938 GL, 1969 TW5, 1975 QP, 1976 YM[1] |
Uppkallad efter | Martin och Maud Bradley[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,450 AU |
Perihelium | 1,987 AU |
Halv storaxel | 2,219 AU |
Excentricitet | 0,1043039 |
Siderisk omloppstid | 3,31 år |
Medelomloppshastighet | 20,00 km/s |
Medelanomali | 120,6° |
Inklination | 3,567° |
Longitud för uppstigande nod | 14,39° |
Periheliumargument | 184,8° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 5,8 km |
Synodisk rotationsperiod | 5,8 h |
Albedo | 0,227 |
Absolut magnitud (H) | 13,09[3] |
2383 Bradley eller 1981 GN[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 5 april 1981 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter Martin och Maud Bradley, vänner till upptäckaren.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2383 Bradley” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2383. Läst 17 juli 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2383) Bradley. Springer Berlin Heidelberg. sid. 194. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2384. Läst 17 juli 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|