2341 Aoluta
Utseende
2341 Aoluta | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | L. Tjernych |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 16 december 1976 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2341) Aoluta |
Alternativnamn | 1976 YU1, 1933 UA, 1941 BO, 1956 TC1, 1966 UV, 1969 RH, 1979 TL, A910 UB[1] |
Uppkallad efter | Astronomiska institutet |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[2] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,549 AU |
Perihelium | 1,875 AU |
Halv storaxel | 2,212 AU |
Excentricitet | 0,1522897 |
Siderisk omloppstid | 3,29 år |
Medelomloppshastighet | 20,03 km/s |
Medelanomali | 281,2° |
Inklination | 4,074° |
Longitud för uppstigande nod | 61,57° |
Periheliumargument | 347,6° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 6,5 km |
Synodisk rotationsperiod | 3 h |
Albedo | 0,426 |
Absolut magnitud (H) | 12,95[2] |
2341 Aoluta eller 1976 YU1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 16 december 1976 av den ryska astronomen Ljudmila Tjernych vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Namnet är en hyllning till observatoriet vid Sankt Petersburgs universitet.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 6 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2341 Aoluta” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2341. Läst 5 juli 2018.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2341) Aoluta. Springer Berlin Heidelberg. sid. 191. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2342. Läst 5 juli 2018
|