2157 Ashbrook
| 2157 Ashbrook | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | K. Reinmuth |
| Upptäcktsplats | Heidelberg |
| Upptäcktsdatum | 7 mars 1924 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (2157) Ashbrook |
| Alternativnamn | A924 EF, 1952 FF1, 1957 JD1, 1970 ED, 1975 EG1[1] |
| Uppkallad efter | Joseph Ashbrook[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Gefion-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,094 AU |
| Perihelium | 2,473 AU |
| Halv storaxel | 2,783 AU |
| Excentricitet | 0,1114444 |
| Siderisk omloppstid | 4,64 år |
| Medelomloppshastighet | 17,85 km/s |
| Medelanomali | 315,6° |
| Inklination | 8,626° |
| Longitud för uppstigande nod | 349,4° |
| Periheliumargument | 265,3° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 13,4 km |
| Albedo | 0,170 |
| Absolut magnitud (H) | 12,1[4] |
2157 Ashbrook eller A924 EF[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 7 mars 1924 av den tyske astronomen Karl Wilhelm Reinmuth i Heidelberg. Den har fått sitt namn efter den amerikanske astronomen Joseph Ashbrook.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 13 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Gefion.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2157 Ashbrook” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2157. Läst 18 juni 2017.
- ^ [a b] ”AstDyS 2157 Ashbrook” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2157. Läst 28 oktober 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2157) Ashbrook. Springer Berlin Heidelberg. sid. 160. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2158. Läst 18 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||