1999 Hirayama
Utseende
1999 Hirayama | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Luboš Kohoutek |
Upptäcktsplats | Bergedorf-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 27 februari 1973 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1999) Hirayama |
Alternativnamn | 1973 DR, 1935 GF, 1940 EH, 1951 EY1, 1951 FA, 1965 UF, 1969 NB, 1975 NE[1] |
Uppkallad efter | Kiyotsugu Hirayama[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,480 AU |
Perihelium | 2,747 AU |
Halv storaxel | 3,113 AU |
Excentricitet | 0,1177639 |
Siderisk omloppstid | 5,49 år |
Medelomloppshastighet | 16,88 km/s |
Medelanomali | 327,4° |
Inklination | 12,54° |
Longitud för uppstigande nod | 147,9° |
Periheliumargument | 356,2° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 38,2 km |
Synodisk rotationsperiod | 15,6 h |
Albedo | 0,053 |
Absolut magnitud (H) | 11,04[3] |
1999 Hirayama eller 1973 DR[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 27 februari 1973 av den tjeckiske astronomen Luboš Kohoutek vid Bergedorf-observatoriet. Den har fått sitt namn efter den japanske astronomen Kiyotsugu Hirayama.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 38 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1999 Hirayama” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1999. Läst 1 mars 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1999) Hirayama. Springer Berlin Heidelberg. sid. 162. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2000. Läst 30 november 2021
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|