1739 Meyermann
Utseende
1739 Meyermann | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | K. Reinmuth |
Upptäcktsplats | Heidelberg |
Upptäcktsdatum | 15 augusti 1939 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1739) Meyermann |
Alternativnamn | 1939 PF, 1929 TB1, 1935 GN, 1952 HN3, 1953 XO1, 1963 TG[1] |
Uppkallad efter | Bruno Meyermann[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Flora-asteroid |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,542 AU |
Perihelium | 1,980 AU |
Halv storaxel | 2,261 AU |
Excentricitet | 0,1243208 |
Siderisk omloppstid | 3,4 år |
Medelomloppshastighet | 19,81 km/s |
Medelanomali | 130,7° |
Inklination | 3,410° |
Longitud för uppstigande nod | 203,3° |
Periheliumargument | 82,00° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 7,8 km |
Synodisk rotationsperiod | 2,8 h |
Albedo | 0,254 |
Absolut magnitud (H) | 12,75[3] |
1739 Meyermann eller 1939 PF[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 15 augusti 1939 av den tyske astronomen Karl Wilhelm Reinmuth i Heidelberg. Den har fått sitt namn efter Bruno Meyermann.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Flora.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1739 Meyermann” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1739. Läst 20 juni 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1739) Meyermann. Springer Berlin Heidelberg. sid. 138. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1740. Läst 20 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|