1713 Bancilhon
Utseende
1713 Bancilhon | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Louis Boyer |
Upptäcktsplats | Algerobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 27 september 1951 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1713) Bancilhon |
Alternativnamn | 1951 SC, 1931 RW, 1958 VR[1] |
Uppkallad efter | Odette Bancilhon[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,639 AU |
Perihelium | 1,817 AU |
Halv storaxel | 2,228 AU |
Excentricitet | 0,1846102 |
Siderisk omloppstid | 3,33 år |
Medelomloppshastighet | 19,96 km/s |
Medelanomali | 70,92° |
Inklination | 3,746° |
Longitud för uppstigande nod | 61,11° |
Periheliumargument | 256,3° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 5,7 km |
Albedo | 0,259 |
Absolut magnitud (H) | 13,35[3] |
1713 Bancilhon eller 1951 SC[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 27 september 1951 av den franske astronomen Louis Boyer vid Algerobservatoriet. Den har fått sitt namn efter den franska astronomen Odette Bancilhon.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1713 Bancilhon” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1713. Läst 18 augusti 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1713) Bancilhon. Springer Berlin Heidelberg. sid. 136. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1714. Läst 18 augusti 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|