1695 Walbeck
Utseende
1695 Walbeck | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Liisi Oterma |
Upptäcktsplats | Storheikkilä observatorium |
Upptäcktsdatum | 15 oktober 1941 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1695) Walbeck |
Alternativnamn | 1941 UO, 1964 QA, 1964 RE[1] |
Uppkallad efter | Henrik Johan Walbeck[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,591 AU |
Perihelium | 1,980 AU |
Halv storaxel | 2,785 AU |
Excentricitet | 0,2892628 |
Siderisk omloppstid | 4,65 år |
Medelomloppshastighet | 17,85 km/s |
Medelanomali | 121,2° |
Inklination | 16,68° |
Longitud för uppstigande nod | 218,4° |
Periheliumargument | 139,4° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 18,9 km |
Synodisk rotationsperiod | 5,1 h |
Albedo | 0,042 |
Absolut magnitud (H) | 12,63[3] |
1695 Walbeck eller 1941 UO[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 15 oktober 1941 av den finska astronomen Liisi Oterma vid Storheikkilä observatorium. Den har fått sitt namn efter den finske astronomen Henrik Johan Walbeck.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 18 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1695 Walbeck” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1695. Läst 27 september 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1695) Walbeck. Springer Berlin Heidelberg. sid. 135. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1696. Läst 27 september 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|