1690 Mayrhofer
Utseende
1690 Mayrhofer | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Marguerite Laugier |
Upptäcktsplats | Nice |
Upptäcktsdatum | 8 november 1948 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1690) Mayrhofer |
Alternativnamn | 1948 VB, 1932 WN, 1953 VC2, 1956 GN[1] |
Uppkallad efter | Karl Mayrhofer[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,339 AU |
Perihelium | 2,745 AU |
Halv storaxel | 3,042 AU |
Excentricitet | 0,0976847 |
Siderisk omloppstid | 5,31 år |
Medelomloppshastighet | 17,08 km/s |
Medelanomali | 323,6° |
Inklination | 13,04° |
Longitud för uppstigande nod | 230,3° |
Periheliumargument | 154,9° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 33,8 km |
Synodisk rotationsperiod | 22,1 h |
Albedo | 0,056 |
Absolut magnitud (H) | 11,15[3] |
1690 Mayrhofer eller 1948 VB[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes den 8 november 1948 av den franska astronomen Marguerite Laugier i Nice. Den har fått sitt namn efter den österrikiske amatörastronomen Karl Mayrhofer.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 33 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1690 Mayrhofer” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1690. Läst 5 september 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1690) Mayrhofer. Springer Berlin Heidelberg. sid. 134. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1691. Läst 5 september 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|