1645 Waterfield
Utseende
1645 Waterfield | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | K. Reinmuth |
Upptäcktsplats | Heidelberg |
Upptäcktsdatum | 24 juli 1933 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1645) Waterfield |
Alternativnamn | 1933 OJ, 1936 FY, 1939 UH, 1944 RF, 1958 GL, A917 QC[1] |
Uppkallad efter | Reginald Lawson Waterfield[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,399 AU |
Perihelium | 2,726 AU |
Halv storaxel | 3,062 AU |
Excentricitet | 0,109973 |
Siderisk omloppstid | 5,36 år |
Medelomloppshastighet | 17,02 km/s |
Medelanomali | 150,0° |
Inklination | 1,026° |
Longitud för uppstigande nod | 265,4° |
Periheliumargument | 106,5° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 28,1 km |
Synodisk rotationsperiod | 4,8 h |
Albedo | 0,067 |
Absolut magnitud (H) | 11,12[3] |
1645 Waterfield eller 1933 OJ[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 24 juli 1933 av den tyske astronomen Karl Wilhelm Reinmuth i Heidelberg. Den har fått sitt namn efter den brittiske amatörastronomen Reginald Lawson Waterfield.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 28 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1645 Waterfield” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1645. Läst 18 juni 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1645) Waterfield. Springer Berlin Heidelberg. sid. 130. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1646. Läst 18 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|