1369 Ostanina
| 1369 Ostanina | |
_Ostanina.png) Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Pelageja Sjajn |
| Upptäcktsplats | Simeizobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 27 augusti 1935 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (1369) Ostanina |
| Alternativnamn | 1935 QB, 1928 FE[1] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Meliboea-asteroid |
| Omloppsbana[2] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,776 AU |
| Perihelium | 2,460 AU |
| Halv storaxel | 3,118 AU |
| Excentricitet | 0,211009 |
| Siderisk omloppstid | 5,51 år |
| Medelomloppshastighet | 16,87 km/s |
| Medelanomali | 288,8° |
| Inklination | 14,37° |
| Longitud för uppstigande nod | 180,4° |
| Periheliumargument | 128,1° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 42,4 km |
| Synodisk rotationsperiod | 8,4 h |
| Albedo | 0,052 |
| Absolut magnitud (H) | 10,75[2] |
1369 Ostanina eller 1935 QB[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes den 27 augusti 1935 av den ryska astronomen Pelageja Sjajn vid Simeizobservatoriet på Krim. Den har fått sitt namn efter en by i Ryssland.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 42 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Meliboea.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1369 Ostanina” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1369. Läst 31 augusti 2017.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1369) Ostanina. Springer Berlin Heidelberg. sid. 111. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1370. Läst 31 augusti 2017
| |||||||||||