Hoppa till innehållet

135 Hertha

Från Wikipedia
135 Hertha
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareC. H. F. Peters
UpptäcktsplatsClinton
Upptäcktsdatum18 februari 1874
Beteckningar
MPC-beteckning135 Hertha
Uppkallad efterNerthus[3]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Nysa-asteroid[2]
Omloppsbana[4]
Epok: 14 mars 2012
Aphelium2,92799402 AU
438 021 670 km
Perihelium1,9293262 AU
288 623 100 km
Halv storaxel2,42866013 AU
363 322 384 km
Excentricitet0,2056006
Siderisk omloppstid1 382,44716 d (3,78 år)
Medelomloppshastighet19,137 km/s
Medelanomali20,64121°
Inklination2,30428°
Longitud för uppstigande nod343,8251°
Periheliumargument340,1984°
Fysikaliska data
Diameter79,24[4]
Massa5,2×1018 kg
Medeldensitet?
Siderisk rotationsperiod8,4006[4] h
8,398[5] h
Polekliptisk latitud135° alt 310°[5]
Polekliptisk longitud46° alt 43°[5]
Albedo0,1436[4] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~179
SpektraltypM[4]
Absolut magnitud (H)8,23

135 Hertha är en asteroid upptäckt 18 februari 1874 av astronomen Christian Heinrich Friedrich Peters i Clinton, New York. Asteroiden har fått sitt namn efter Nerthus inom Nordisk mytologi.[6]

Den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]

Fysiska egenskaper

[redigera | redigera wikitext]

Asteroiden kan beskrivas som en ellipsoid med axelförhållandet: a/b = 1,34 och b/c = 1,22.[5]

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 22 januari 2009
  2. ^ [a b] ”AstDyS 135 Hertha” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=135. Läst 10 augusti 2020. 
  3. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 25, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Hertha” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 1 februari 2012. https://www.webcitation.org/657dZGhU8?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=135. Läst 1 februari 2012. 
  5. ^ [a b c d] Dotto, E.; Barucci, M. A.; Fulchignoni, M.; di Martino, M.; Rotundi, A.; Burchi, R.; di Paolantonio, A. (10 1992). ”M-type asteroids - Rotational properties of 16 objects”. Astronomy and Astrophysics Supplement Series. sid. vol. 95, no. 2, p. 195-211. http://adsabs.harvard.edu/abs/1992A&AS...95..195D. 
  6. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 25. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA25&dq=135+Hertha&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=135%20Hertha&f=false. Läst 1 maj 2015 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]