135 Hertha
Utseende
- För andra betydelser, se Hertha.
135 Hertha | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | C. H. F. Peters |
Upptäcktsplats | Clinton |
Upptäcktsdatum | 18 februari 1874 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | 135 Hertha |
Uppkallad efter | Nerthus[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 14 mars 2012 | |
Aphelium | 2,92799402 AU 438 021 670 km |
Perihelium | 1,9293262 AU 288 623 100 km |
Halv storaxel | 2,42866013 AU 363 322 384 km |
Excentricitet | 0,2056006 |
Siderisk omloppstid | 1 382,44716 d (3,78 år) |
Medelomloppshastighet | 19,137 km/s |
Medelanomali | 20,64121° |
Inklination | 2,30428° |
Longitud för uppstigande nod | 343,8251° |
Periheliumargument | 340,1984° |
Fysikaliska data | |
Diameter | 79,24[4] |
Massa | 5,2×1018 kg |
Medeldensitet | ? |
Siderisk rotationsperiod | 8,4006[4] h 8,398[5] h |
Polekliptisk latitud | 135° alt 310°[5] |
Polekliptisk longitud | 46° alt 43°[5] |
Albedo | 0,1436[4] geometriskt |
Yttemperatur | Medel: ~179 |
Spektraltyp | M[4] |
Absolut magnitud (H) | 8,23 |
135 Hertha är en asteroid upptäckt 18 februari 1874 av astronomen Christian Heinrich Friedrich Peters i Clinton, New York. Asteroiden har fått sitt namn efter Nerthus inom Nordisk mytologi.[6]
Den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Fysiska egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Asteroiden kan beskrivas som en ellipsoid med axelförhållandet: a/b = 1,34 och b/c = 1,22.[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 22 januari 2009
- ^ [a b] ”AstDyS 135 Hertha” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=135. Läst 10 augusti 2020.
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 25, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Hertha” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 1 februari 2012. https://www.webcitation.org/657dZGhU8?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=135. Läst 1 februari 2012.
- ^ [a b c d] Dotto, E.; Barucci, M. A.; Fulchignoni, M.; di Martino, M.; Rotundi, A.; Burchi, R.; di Paolantonio, A. (10 1992). ”M-type asteroids - Rotational properties of 16 objects”. Astronomy and Astrophysics Supplement Series. sid. vol. 95, no. 2, p. 195-211. http://adsabs.harvard.edu/abs/1992A&AS...95..195D.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 25. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA25&dq=135+Hertha&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=135%20Hertha&f=false. Läst 1 maj 2015
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Diagram över omloppsbanan för 135 Hertha från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|