13448 Edbryce
Utseende
13448 Edbryce | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (13448) Edbryce |
Alternativnamn | 4526 P-L, 1994 RY11[1] |
Uppkallad efter | Ed Bryce[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 13 september 2023 | |
Aphelium | 2,7852 AU |
Perihelium | 2,0832 AU |
Halv storaxel | 2,4342 AU |
Excentricitet | 0,1441 |
Siderisk omloppstid | 1387,2 d (3,79 år) |
Medelanomali | 88,859° |
Inklination | 2,346° |
Longitud för uppstigande nod | 357,999° |
Periheliumargument | 138,602° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 4,69 km |
Synodisk rotationsperiod | 12,22 h |
Albedo | 0,242 |
Absolut magnitud (H) | 14,03 |
13448 Edbryce eller 4526 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter skådespelaren Ed Bryce.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 13448 Edbryce” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=13448. Läst 13 augusti 2023.
- ^ [a b] ”AstDyS 13448 Edbryce” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=13448. Läst 13 augusti 2023.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 13448 Edbryce” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=13448. Läst 13 augusti 2023.
|