1312 Vassar
Utseende
1312 Vassar | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | George Van Biesbroeck |
Upptäcktsplats | Yerkesobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 27 juli 1933 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1312) Vassar |
Alternativnamn | 1933 OT, 1944 QE, A908 CD[1] |
Uppkallad efter | Vassar College[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Alauda-asteroid |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,749 AU |
Perihelium | 2,444 AU |
Halv storaxel | 3,097 AU |
Excentricitet | 0,2107625 |
Siderisk omloppstid | 5,45 år |
Medelomloppshastighet | 16,93 km/s |
Medelanomali | 34,02° |
Inklination | 21,94° |
Longitud för uppstigande nod | 129,2° |
Periheliumargument | 261,6° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 36,2 km |
Synodisk rotationsperiod | 7,9 h |
Albedo | 0,0643 |
Absolut magnitud (H) | 10,71[3] |
1312 Vassar eller 1933 OT[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 27 juli 1933 av den belgisk-amerikanske astronomen George Van Biesbroeck vid Yerkesobservatoriet i Williams Bay, Wisconsin. Den har fått sitt namn efter Vassar College.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 36 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Alauda.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1312 Vassar” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1312. Läst 28 juni 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1312) Vassar. Springer Berlin Heidelberg. sid. 107. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1313. Läst 28 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|