1299 Mertona
| 1299 Mertona | |
_Mertona.png) Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Guy Reiss |
| Upptäcktsplats | Algerobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 18 januari 1934 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (1299) Mertona |
| Alternativnamn | 1934 BA[1] |
| Uppkallad efter | Gerald Merton[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,328 AU |
| Perihelium | 2,283 AU |
| Halv storaxel | 2,806 AU |
| Excentricitet | 0,1861363 |
| Siderisk omloppstid | 4,7 år |
| Medelomloppshastighet | 17,78 km/s |
| Medelanomali | 305,1° |
| Inklination | 7,886° |
| Longitud för uppstigande nod | 165,5° |
| Periheliumargument | 260,1° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 14,1 km |
| Synodisk rotationsperiod | 4,9 h |
| Albedo | 0,243 |
| Absolut magnitud (H) | 11,54[3] |
1299 Mertona eller 1934 BA[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes 18 januari 1934 av den franske astronomen Guy Reiss vid Algerobservatoriet. Den har fått sitt namn efter den brittiske astronomen Gerald Merton.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 14 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1299 Mertona” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1299. Läst 14 juli 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1299) Mertona. Springer Berlin Heidelberg. sid. 107. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1300. Läst 14 juli 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||