12655 Benferinga
Utseende
12655 Benferinga | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 16 oktober 1977 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (12655) Benferinga |
Alternativnamn | 5041 T-3, 1987 QA2[1] |
Uppkallad efter | Ben Feringa[1] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 25 februari 2023 | |
Aphelium | 3,3496 AU |
Perihelium | 2,7364 AU |
Halv storaxel | 3,0430 AU |
Excentricitet | 0,1007 |
Siderisk omloppstid | 1938,9 d (5,30 år) |
Medelanomali | 299,817° |
Inklination | 11,715° |
Longitud för uppstigande nod | 151,922° |
Periheliumargument | 113,750° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 9,96 km |
Albedo | 0,135 |
Absolut magnitud (H) | 12,92 |
12655 Benferinga eller 5041 T-3[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 16 oktober 1977 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter kemisten och nobelpristagaren Ben Feringa.[1]
Asteroiden har en diameter på ungefär 10 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g] ”JPL Small-Body Database Browser 12655 Benferinga” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12655. Läst 15 januari 2023.
- ^ [a b] ”AstDyS 12655 Benferinga” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=12655. Läst 15 januari 2023.
|