12653 van der Klis
Utseende
12653 van der Klis | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 16 oktober 1977 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (12653) van der Klis |
Alternativnamn | 2664 T-3, 1995 OP7[1] |
Uppkallad efter | Michiel van der Klis[1] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 25 februari 2023 | |
Aphelium | 2,7025 AU |
Perihelium | 2,0494 AU |
Halv storaxel | 2,3760 AU |
Excentricitet | 0,1374 |
Siderisk omloppstid | 1337,7 d (3,66 år) |
Medelanomali | 94,509° |
Inklination | 2,455° |
Longitud för uppstigande nod | 354,979° |
Periheliumargument | 83,506° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 3,94 km |
Albedo | 0,054 |
Absolut magnitud (H) | 16,02 |
12653 van der Klis eller 2664 T-3[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 16 oktober 1977 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter astronomen Michiel van der Klis.[1]
Asteroiden har en diameter på ungefär 4 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g] ”JPL Small-Body Database Browser 12653 van der Klis” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12653. Läst 15 januari 2023.
- ^ [a b] ”AstDyS 12653 van der Klis” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=12653. Läst 15 januari 2023.
|