12645 Jacobrosales
Utseende
12645 Jacobrosales | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 29 september 1973 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (12645) Jacobrosales |
Alternativnamn | 4240 T-2, 1988 WD[1] |
Uppkallad efter | Jacob Rosales Jacob Rosales Chase[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 25 februari 2023 | |
Aphelium | 2,8336 AU |
Perihelium | 1,9347 AU |
Halv storaxel | 2,3841 AU |
Excentricitet | 0,1885 |
Siderisk omloppstid | 1344,6 d (3,68 år) |
Medelanomali | 126,882° |
Inklination | 3,476° |
Longitud för uppstigande nod | 85,210° |
Periheliumargument | 319,382° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 2,26 km |
Albedo | 0,416 |
Absolut magnitud (H) | 15,11 |
12645 Jacobrosales eller 4240 T-2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 29 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Jacob Rosales och Jacob Rosales Chase.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 2 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12645 Jacobrosales” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12645. Läst 15 januari 2023.
- ^ [a b] ”AstDyS 12645 Jacobrosales” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=12645. Läst 15 januari 2023.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12645 Jacobrosales” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12645. Läst 15 januari 2023.
|