12619 Anubelshunu
Utseende
12619 Anubelshunu | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (12619) Anubelshunu |
Alternativnamn | 6242 P-L, 1989 EF4[1] |
Uppkallad efter | Anu Belshunu[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Vesta-asteroid[2] |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 25 februari 2023 | |
Aphelium | 2,6366 AU |
Perihelium | 2,2736 AU |
Halv storaxel | 2,4551 AU |
Excentricitet | 0,0739 |
Siderisk omloppstid | 1405,1 d (3,84 år) |
Medelanomali | 289,305° |
Inklination | 5,567° |
Longitud för uppstigande nod | 220,529° |
Periheliumargument | 297,091° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 2,89 km |
Synodisk rotationsperiod | 5,84 h |
Albedo | 0,366 |
Absolut magnitud (H) | 14,51 |
12619 Anubelshunu eller 6242 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Anu Belshunu.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 3 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Vesta.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12619 Anubelshunu” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12619. Läst 8 januari 2023.
- ^ [a b] ”AstDyS 12619 Anubelshunu” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=12619. Läst 8 januari 2023.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12619 Anubelshunu” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12619. Läst 8 januari 2023.
|