1255 Schilowa
Utseende
1255 Schilowa | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Grigorij N. Neujmin |
Upptäcktsplats | Simeizobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 8 juli 1932 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1255) Schilowa |
Alternativnamn | 1932 NC, 1933 VB, A905 UC[1] |
Uppkallad efter | Maria Zjilova[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,691 AU |
Perihelium | 2,595 AU |
Halv storaxel | 3,143 AU |
Excentricitet | 0,1743333 |
Siderisk omloppstid | 5,57 år |
Medelomloppshastighet | 16,80 km/s |
Medelanomali | 300,0° |
Inklination | 8,548° |
Longitud för uppstigande nod | 237,6° |
Periheliumargument | 133,3° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 33,6 km |
Synodisk rotationsperiod | 29,5 h |
Albedo | 0,130 |
Absolut magnitud (H) | 10,41[3] |
1255 Schilowa eller 1932 NC[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes den 8 juli 1932 av den ryske astronomen Grigorij Neujmin vid Simeizobservatoriet på Krim. Den är uppkallad efter Rysslands första kvinnliga astronom Maria Zjilova.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 33 kilometer.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser – 1255 Schilowa” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1255. Läst 30 december 2016.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1255) Schilowa. Springer Berlin Heidelberg. sid. 104. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1256. Läst 25 november 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|