12165 Ringleb
Utseende
12165 Ringleb | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 30 september 1973 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (12165) Ringleb |
Alternativnamn | 3289 T-2, 1983 QN[1] |
Uppkallad efter | Peter Ringleb[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 9 augusti 2022 | |
Aphelium | 3,0538 AU |
Perihelium | 2,9252 AU |
Halv storaxel | 2,9895 AU |
Excentricitet | 0,0214 |
Siderisk omloppstid | 1888,0 d (5,16 år) |
Medelanomali | 42,797° |
Inklination | 9,779° |
Longitud för uppstigande nod | 168,729° |
Periheliumargument | 318,697° |
Fysikaliska data[1] | |
Absolut magnitud (H) | 13,26 |
12165 Ringleb eller 3289 T-2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 30 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Peter Ringleb.[3]
Den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12165 Ringleb” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12165. Läst 3 september 2022.
- ^ [a b] ”AstDyS 12165 Ringleb” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=12165. Läst 3 september 2022.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12165 Ringleb” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12165. Läst 3 september 2022.
|